Död

Denna bloggen dödförklarad.

Min nya för dem som orkar läsa:
http://onewiththewaves.blogspot.com/

DB film

Sen måste jag även passa på att berätta att bilder från inspelningen av filmversionen av Dragonball (en av mina favorit manga/animeer) har läckt ut på nätet. Filmen planeras vara klar till Augusti i år. Filmen kommer garanterat att floppa men jag håller tummarna ändå.


Flipp eller flopp? Jag hoppas på förstnämnda

-

image17
Bör man känna sig träffad?

Onödigt

Det finns inget så avslappnande som att skriva till musik på hög volym. Bara sitta och skriva skit rent ut av. Och det är vad jag gör nu. Skriver totalt osammanhängande text för att jag är uttråkad. Och stressad. Jag vet inte varför jag känner stressångest men det gör jag. Kan bero på att jag idag inte gjort ett skit. Jag har egentligen högar med skolarbete att göra men jag ORKAR INTE.

Kvällen spenderades i sällskap med klasskompisar och Mohsen. Mohen är dansare, därför är han inte klasskamrat. Vi gjorde Tacos, pratade språk och dialekter. Mohsen provade på att prata danska. Han trodde sig kunna en massa danska. Hans fasad sprack eftersom jag närvarade. Jag är ju dansk, och skåning. Bra blandning, hah.

Nu ska jag ta och koka en te och begrunda över varför jag egentligen skrev det här inlägget. Det är så totalt onödigt.


-

The sun is sleeping quietly
Once upon a century
Wistful oceans calm and red
Ardent caresses laid to rest

For my dreams I hold my life
For wishes I behold my night
The truth at the end of time
Losing faith makes a crime

I wish for this night-time
to last for a lifetime
The darkness around me
Shores of a solar sea
Oh how I wish to go down with the sun
Sleeping
Weeping
With you

Sorrow has a human heart
From my god it will depart
I'd sail before a thousand moons
Never finding where to go

Two hundred twenty-two days of light
Will be desired by a night
A moment for the poet's play
Until there's nothing left to say

I wish for this night-time...

Ta mig till en annan värld

Tankar 2

Jadu kära kurator. Nu sitter jag här igen. Angelica mår dåligt och jag känner på mig att det är till viss del min fel. Jag skulle aldrig skrivit mitt förra inlägg, jag borde tänka på att vissa kan bli stötta. Och det var liksom inte meningen.. jag är inte här och skriver för att provocera (kanske på vissa punkter men aja) utan för att detta är min bästa medicin mot all skit denna världen kastar på mig. Jag ber om ursäkt om jag gjorde dig ledsen men jag tänker inte ta bort inlägget. Det är skrivet och publicerat och jag menar varje ord i det. Sagt och gjort och går inte att ändra.

Veckan har redan nått sin mittpunkt och jag ryser i kroppen över hur snabbt tiden egentligen går. Jag får ångest inför framtiden - visst, det är ca 15 månader kvar och ja, jag har en framtidsplan. Men kommer den gå i lås? Eller kommer jag sitta som en arbetslös stackare och tvingas flytta hem? Hem vart förresten, jag har inget hem längre. Det har glidit ur mina händer...

Nu ska jag lägga mig och för sista gången ikväll försöka ringa Angelica. Får se om hon svarar.. får se...

Godnatt

Teach me passion for I fear it`s gone
Show me love, hold the lorn
So much more I wanted to give to the ones who love me
I`m sorry
Time will tell (this bitter farewell)
I live no more to shame nor me nor you

Tankar

En tanke slog mig kväll. Hårt som fan - ungefär som att få en rejäl tegelsten i skallen. Och den gör ont, riktigt förbannat ont...

Jag har märkt att du och jag (du vet vem du är) glider ifrån varandra alltmer. Vi snackar knappt på msn, vi brevväxlar inte mer, ingen av oss orkar ta sig den lilla tiden att slå en signal och höra om allt är bra. Vi lovade ju varandra det, eller hur? Den där sommarnatten 2004, ett löfte om att aldrig någonsin bli av med varandra. Och det verkar som det skett nu, mer eller mindre. Tyvärr. Jag saknar dig som fan Alexandra Augustsson och det ska du veta, du finns i mitt hjärta och där kommer du ha en speciell plats. Vare sig du vill inte.


image16
En sommarnatt 2004 gav vi ett löfte. Som tyvärr spruckit...

Helgen slut

Så var denna helgen över och imorgon börjar allvaret igen. Vi ska opponera i Tidningsredigering2 och jag känner mig väl sådär lagom förbered. Men det ska nog gå, får helt enkelt ordbajsa så gott det går.
Imorgon ska jag inom EB Games och kolla hur mycket jag får för mitt 360 om jag byter in mot PS3. Sen ska jag ju även hämta ut mina filmer som äntligen kommit!

image15
Snart kan du vara min, Sonys svarta best <3


Hepp

Henrik Larsson stannar HIF och därmed att dagen räddad - trots datakrångel och hackning av bilddagbok. Imorgon är det söndag och då gäller plugg för hela slanten!

Godnatt

image14
Henrik Larsson - Sveriges bästa fotbollspelare

Trött, vresig och gnällig

Nu märks det väldigt tydligt hur jävla oengagerad jag är i mitt bloggskrivande. Jag skriver nästan aldrig och när jag väl knapprar ned mina ord på de svartblänkande tagenterna bildas bara tomhet, babbel och en massa skit. Min blogg ska föreställa min kurator men sakerna jag vill säga går inte att klä i ord. För tillfället är jag så trött att jag kan svimma vilken sekund som helst men samtidigt kan jag inte sova. Jag bara ligger där som ett lik och räknar de små sprickorna i taket, till ljudet av sekundvisaren som rör sig över drakklockan som älsk gav mig i 20 års present. Det är något fel på mitt psyke, det måste vara så.

Nåväl, det har väl hänt en del sen jag skrev sist. Jag har längtat hem till Skåne, åkt hem - blivit utfryst av hela min familj, kännt mig oönskad hemma, velat vara i Linköping istället.. Liksom, jag var hemma för första gången på 4 månader. Och vad händer? Jo, alla bara sitter och tittar på TV. Det är ingen som frågar vad jag gjort i höst, hur skolan går, hur Pitelivet är. Inte ett smack. Ingen bryr sig och jag är så satans trött på det!
Jag är trött på ignoreringen, trött på att vara den som står utanför allt och bara tittar på. Min pappa har förresten fått inställningen att han bara har två barn. Jag är ute ur leken och jag lär få stanna utanför. Fast det var jag även innan. Enda skillnaden är att jag inte ens fick julklapp i år. Tummen upp.

Hur var min jul då? Den var lika materalistisk med skrikande, egoistiska odjur till ungar - gnälliga släktingar och fula t-shirtar i julklapp. Som vanligt med andra ord - ingen förändring där inte. Jag ville inte äta något. Kände bara en extremt ångest och illamående. Folk var irriterade och trötta och jag kände mig bara ivägen. Satt bara där tyst och räknade timmarna tills jag kunde få komma hem och vara ensam.

Mellandagarna var väl rätt ok. Var på mellandagsrea och fyndade lite prylar, Angelica dök upp lagom till nyår - vilket var otroligt skönt. Hon är verkligen bäst, hon finns där när man känner sig ensam, hon är villig att prata och hon är... underbar? Är det rätt ord att beskriva henne med? Just nu orkar jag inte fundera ut något annat så det får duga. Jag slapp iallafall sitta ensam på ett kallt rum och stirra in i en vägg. Det gjorde jag många kvällar. För var det någon som ville prata med mig? Nejdå.

Jag funderar seriöst på att skita i att åka hem i sommar. Jag har inget att hämta där mer, jag har glidit ifrån alla. Jag har inget riktigt hem längre, Piteå är det närmaste jag kommer isåfall. För i Skåne är jag bara ivägen, jag låter för mycket, är allmänt jobbig.. och ouppskattad.. Inte ens när jag berättat om mina bra resultat i skolan var det någon som ens lyfte på ett ögonblick. Det känns bra. Världen vänder åter sin rygg mot mig. Jag är trött, vresig och extremt gnällig. Tack för mig.

Godnatt

JAG HATAR DET!

Undertecknad är i skrivande stund (01.08) sömnlös och lika speedad som en dopad duracellkanin. Jag är så förbannad att jag har lust att bryta sönder något och kasta ut det genom fönstret. Varför är jag arg? Det ska jag ta och berätta.

Varje kväll innan sängdags så följer jag en speciell rutin.
Jag borstar tänderna, tömmer blåsan och eventuellt tarmen (om det en annan gång) samt lägger mig under täcket (avklädd, givetvis). Men det tar inte slut där.
Jag lider av en tvångstanke. En störning som tvingar mig att försöka ta ett rekord i mobilspelet Extreme Air Snowboard varje eviga kväll. Spelet som går ut på att göra diverse tricks på en bräda följde med min Sony Ericsson K810i när jag köpte den i sommras. Om som alltid när jag köpt en ny mobil så kollar jag vilka spel som finns och testar dem.
Kärleken föddes vid första ögonkastet och jag kastade mig ut i snön för att plocka poäng i form av backflipps, helicopter och en och en annan grindning.

Spelet i sig är jävligt fult, pixlarna är stora som höghus och kontrollen är fullkomligt omöjlig. Men det är bra tidsfördriv. Dock har kärleken till spelet under de senaste kvällarna utvecklats i ren ilska och frustration. Digital Chocolates vintriga sportspel driver mig till vansinne. Jag åker, ramlar, misslyckas med det viktiga hoppet som ger mig värdefulla poäng. Jag startar om, ramlar, misslyckas igen, startar om och ramlar samt misslyckas. Och jag blir argare för varje gång som jag är tvungen att välja New Game ---> Free Ride. Lusten krossa den svartblänkande saten och kasta spillrorna i soptunnan är påtagligt stark men min dåliga studentekonomi som förbjuder mig att handla dyra mobiler hindrar mig. Och jag spelar vidare. Jag trillar, blir arg. Stänger av spelet och lägger mig för att sova. Men suget finns fortfarande där, tävlingsmänniskan inom mig är inte tillfredsställd. Så jag plockar upp mobilen och slår ett eventuellt rekord på bekostnad av viktiga sömntimmar.

Kontrollen är som jag tidigare nämnt fruktansvärt dålig och jag kommer ofta på mig själv mumlandes en lång barnförbjuden svordom. Jag hatar spelet men samtidigt så fortsätter jag att spelar det. Jävla skitspel. Förbannade skitspel. Men förbannade älskade skitspel.
Nog gnällt, nu ska jag spela en runda till och försöka slå de där 29 000 som rekordet ligger på. Sen ska jag sova...

Godnatt!


image12

Skitspel som är beroendeframkallande. Undvik till varje pris!

Smooth

Ojsan, redan kväll. Och här sitter jag, meningslöst knapprande på små svarta tagenter med Jimmy Eat World spelandes i mina högtalare. Denna dagen (precis som alla andra, ja jag vet att jag tjatar om det) har gått sjukt snabbt. Och trots att jag gick upp tidigt imorse så är jag inte ett dugg trött alls. Tvärtom. Guld för det!

Jag fixade Quark idag. Så nu kan jag arbeta hemma utan att behöva gå ut i vinterkylan imorn. Guld för det med! Jag arbetar nämligen med en uppgift i Tidningsredigering 2. Vi ska göra en prototyp av ett magasin och jag agerar AD åt min egengjorda tidning "Tid" (ja, titeln suger men jag är tvungen att använda den). Tid är ett retrospelmagasin och det första och enda numret pryds av Sonic och Mario. Det är sweet att jobba i Quark, enkelt och smidigt. Ingen krångel här inte.

Imorn väntar högar med hemarbete. Jag planerar att stiga upp runt 11 och sen sätta igång med et STOR kopp kaffe. Slänga ihop det 7 sidiga reportaget och eventuellt prylsidan. Livet leker och jag är fan på riktigt bra humör!
Eller som jag sa till Malin på msn tidigare ikväll:
"huvudet på topp och tårna alldeles nere vid botten"

image11
Utkastet till min tidning ^^

-

Fick svar från VHS idag. Detta är vad jag ska läsa i vår (förrutom de obligatoriska kurserna då):

1. LTU-48592 - Internationell journalistik 7.5hp, 
   
2. LTU-38590 - Journalistiskt skrivande 7.5hp, 
   
3. LTU-48651 - Nyhetspublicering i nya medier 7.5hp, 
   
4. LTU-48566 - Webbdesign 1 7.5hp, 

Våren ser bra ut, mycket att göra, mycket plugg.

-

Hela söndagen har kännt som en måndag. Jag och Björne satt på skolan och redigerade lite arbete till Tidningsredigering 2. Jag är rätt nöjd med resultatet ^^ Börjar få kläm på Quark nu.

Sen är det bara åtta dagar kvar nu! Helt sjukt galet! Tiden springer fan ifrån mig, en dag kommer jag vakna, vara 30 bast med 3 skrikande barn och en bajsnödig hund. herrejösses...

-

Jag skrattar så jag dör! Haha, dagens bästa! Priceless xD



januari 2008
ti on to fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31